Klosterhuset
Klosterhuset är ett av de äldsta husen på Julita gård. Nedervåningen härstammar sannolikt så långt tillbaka som 1200-talet. På den tiden låg ett cistercienserkloster här, som var i funktion fram till reformationen 1527. Kliv in och känn historiens vingslag!
Klosterhuset genom tiderna
Kloster på den här tiden bestod av flera byggnader med funktioner. Där Stora huset nu reser sig låg en gång klosterkyrkan. Men namnen på byggnaden har förändrats genom tiderna. På 1900-talet kallades den för ”Knäppan”, och innan dess gick den under namnet ”Laboratoriet”. Senare döptes den om till ”Abbotshuset”.
Om vi kastar oss tillbaka till 1650-talet skulle vi ha sett en byggnad som sträckte sig fyra meter längre åt norr än den gör idag. Det var först under 1700-talet som den nuvarande norra väggen och de inre valven tillkom, när huset kortades.
Ursprungligen hade bottenvåningen ett platt innertak av trä. Det grova teglet på murarna är från medeltiden, medan den putsade delen högre upp är från senare tid. På den södra väggen finns fortfarande en del medeltida dekor – strömförbandsmurning och bomhål i teglet berättar om en svunnen tid. Bomhål var vanliga i medeltida byggnader och visade var ställningarna för byggandet en gång var placerade.
Fynd från medeltiden ger svar
Under utgrävningar har man hittat en avloppsledning från medeltiden under en del av byggnaden. Den här ledningen ledde till sjön Öljaren och var fylld med slam, benrester från djur, fisk och äggskal. I utloppet av ledningen hittades en bronsbjällra, som troligtvis tillhörde ett medeltida modeplagg.
Det matavfall som hittades indikerar att huset hade en egen matsal. Eftersom det låg en bit bort från huvudbyggnaden kan det ha fungerat som ett gästhus, eller till och med som abbotens bostad för att ta emot och bjuda in högt uppsatta gäster på måltider.
Men hur såg det ut under 1890-talet, vilken funktion hade klosterhuset då? Jo, då var det Julitas trädgårdsmästare som bodde här.
Det äldsta dokumentet där Julita nämns är från 1180-talet. Julita var då kungsgård och kallades Säby, byn vid sjön.
Dokumentet är undertecknat av kung Knut Eriksson och bevisar att han gav bort kungsgården med ”hus, åkrar, fiskevatten, skogar, ängar och betesmarker” till en grupp munkar i cistercienserorden. De hade varit bosatta i Viby utanför Sigtuna i tjugo år. Munkarna flyttade till Säby och grundade cistercienserklostret Saba (en latinisering av namnet Säby). Klostret var verksamt i cirka 350 år. Sista gången man hör talas om Julita som ett fungerande kloster är 1525.
Än idag kan du gå ner i de bevarade medeltida valven och se munkarnas mästerlighet i att bygga med tegel.
Med vår karta är det lätt att hitta på området.
