Vem var Arthur Bäckström?
Julita gård utanför Katrineholm visar hur en större sörmländsk herrgård såg ut och fungerade vid tidigt 1900-tal. Men vem var det som bodde här då? Och hur såg livet ut i Stora huset på Julita?
Rummet doftar fortfarande av gårdagskvällens tobaksrök. En aning av konjak och rakvatten dröjer kvar. Skrivbordet känns vant och bekant för handflatorna när han slår sig ned. En av hundarna lägger sig tryggt till rätta. En varm haka på hans fot. Han blickar ut mot Öljarens lugna vattenspegel. Fattar pennan.
Det är dags att en gång för alla skriva ned det som han sedan länge har bestämt för sitt älskade Julita.
En kulturintresserad löjtnant flyttar in
Arthur Bäckström levde 1861–1941 och var den siste privata ägaren av Julita gård. Han tjänstgjorde vid Sörmlands regemente och var löjtnant när han tog avsked från armén 1906.
Från 1892 hade han arrenderat Julita gård av sin pappa Johan Bäckström, vars företag W:m Hellgren & Co köpte gården 1877. Tio år senare fick han ärva gården. ”Löjtnanten”, som anställda, vänner och bekanta kallade honom, skulle leva nästan 40 år till på Julita.
Privata fotografier, brev och dagböcker som följde med Arthur Bäckströms donation av Julita gård till Nordiska museet 1941 ger bilden av ett liv med gäster, sällskapshundar, fester och upptåg. Men också ensamhet. Dagböcker och korrespondens visar både djupt allvar och pekoral och speglar en människa med stor passion, kreativitet och handlingskraft.
Egen prägel på gods med lång historia
Julita gård hade varit såväl kungsgård som järnbruk och adelsgods. När Arthur Bäckström blev ägare till den herrgård han i tio år arrenderat lät han genomföra stora förändringar, både interiört och exteriört.
Han uppförde två nya flyglar, vagnsflygeln och stallflygeln. Han lät parken växa med ett lusthus, växthus och orangeri. Dessutom byggde han också ett stort ålderdomshem i Nybble för gårdens anställda.
Men det var i Stora huset han själv bodde och än idag kan du se hans ägodelar och hur hans hem såg ut.
Nu kliver vi in.
Privatliv med korrespondens och arbete
På nedersta våningen ligger betjäntrum och varmhållningskök. I kapprummet borstade nyanlända gäster av sig resdammet. Och så ”Röda rummet”, rökrummet. Efter en bättre middag drog de sig ofta tillbaka hit för att diskutera pengar och politik fritt. Det här var Arthurs privata vardagsrum när han inte hade besök.
Här finns också skrivrummet för brevkorrespondens och hans privata sovrum med badrum. Och lilla matsalen där han åt frukost klockan nio med rostat bröd, ägg, kaffe och bullar. Då kom ofta gårdens förvaltare på visit för att berätta om morgonens arbetsinspektion på gården.
Sällskapsliv med fester och middagar
På andra våningen ligger paradvåningen och sällskapsvåningen med matsal och salonger för umgänge.
Här finns en inglasad sommarmatsal och balkongrum. Det är byggt under Arthurs tid och en plats för att umgås under mer avslappnade former till utsikten över rosenträdgården och lusthuset.
Matsalen, gästrummet och salongerna är inspirerade av 1700-talsstilarna rokoko och gustaviansk stil, med vackra textilier och väggmålningar i original.
I matsalen kunde man duka för upp till 30 gäster. Maten var närproducerad – antingen på gården eller så kom den från godsets fiskevatten och jaktmarker.
När Bäckström flyttade in gjorde han om skräp- och torkvinden på tredje våningen till galleri, balsal och musikrum för de riktigt stora festerna. På hans 80-årsdag var långbordet dukat för 64 gäster.
Konst, kultur och läsning
På översta våningen finns galleri, gästrum och ett bibliotek med läsrum. Det är än idag prytt med platsbyggda intarsiadekorerade bokhyllor, sidenklädda väggar och dekorerade pilastrar.
Bibliotekssamlingen är på 5000 volymer böcker, allt från reseskildringar, skönlitteratur, konst och historia till Ibsens och Shakespeares samlade verk. Biblioteket speglar Arthur Bäckströms stora intresse för konst- och kulturhistoria.
-
Löjtnant Arthur Bäckström med en av sina hundar. Foto: Olof Ekberg/ Nordiska museet, NMA.0057541 -
Rökrummet, "Röda rummet" var Arthurs privata vardagsrum. Här drog sig herrarna tillbaka efter middagen. Foto: Peter Segemark/ Nordiska museet -
Galleriet i Stora huset på Julita gård. Foto: Peter Segemark/ Nordiska museet -
Stora matsalen på Julita gård. Foto: Peter Segemark/ Nordiska museet -
Arthur Bäckströms bibliotek med en stor boksamling inom kultur och kulturhistoria. Foto: Peter Segemark/ Nordiska museet -
Ett luciatåg uppvaktar löjtnant Arthur Bäckström med morgonkaffe. Foto: Okänd/ Nordiska museet, NMA.0095756 -
Johan och Lilly Bäckström Foto: C Rosén/ Nordiska museet, NMA.0095655
Inspirerad av Hazelius och Skansen
Arthur Bäckström var också starkt påverkad av det sena 1800-talets nationalromantiska idéer. Och mycket inspirerad av sin mammas vän Artur Hazelius, Nordiska museets och Skansens grundare.
I samma nationalromantiska anda som Hazelius började han tidigt att samla föremål och lät flytta byggnader från trakten till Julita.
Samlingarna av föremål blev snart mycket omfattande. 1930 stod ett museum klart i herrgårdsparken. Stugorna och museet blev Julitas egen hyllning till Skansen i Stockholm och kallas därför Julita skans.
Arthur Bäckström gifte sig aldrig och fick heller inga barn. Och redan på 1920-talet hade han beslutat sig för att det var till just Nordiska museet han skulle testamentera sitt Julita.
För kommande släkten gifva en trogen bild, hur en gammal sörmländsk herrgård af betydligare omfång tedde sig under slutet av förra och början av innevarande århundrade
Arthur Bäckström i sitt testamente om sin önskan med donationen
Ett angeläget samhällsuppdrag
Redan mot slutet av 1920-talet beslutade alltså Bäckström att donera Julita gård till Nordiska museet, men inte förrän 1931 skickades nyheten ut till pressen. Julita gård och Arthur Bäckström blev då rikskändisar. I testamentet står:
”Hufvudbyggnaden med flyglar och ekonomibyggnader jemte angränsande område såsom trädgård och park böra så vidt möjligt bibehållas i oförändrat skick för att kommande slägten gifva en trogen bild, hur en gammal sörmländsk herrgård af betydligare omfång tedde sig under slutet af förra och början af innevarande århundrade.”
Nordiska museet tog över gods och ägor med skog, vatten och jordbruksmarker 1944. En unik samling privata brev, fotografier och dagböcker följde med donationen.
Donationen av Julita gård är den största till Nordiska museet någonsin. Det är ett angeläget samhällsuppdrag att göra gården tillgänglig för besökare och att vårda den unika kulturhistoriska miljön på ett hållbart sätt för framtiden, inte minst ur klimat- och hållbarhetsperspektiv.
Tilllåt cookies så kan du se videon
